Beskrivning
I det moderna samhället har döden individualiserats, professionaliserats, kommersialiserats eller förtigits. Men i en värld härjad av pandemier och krig gör sig döden påmind som en kollektiv angelägenhet. Samtidigt verkar vi ha förlorat många av de existentiella resurser vi hade behövt just nu – sorgeritualerna, de bärande berättelserna och andra epokers och kulturers ”konst att dö”.
I detta nummer av Tidens tecken utforskar författarna ur olika infallsvinklar döden som den samtidigt mest personliga och mest universella aspekten av människolivet.