Beskrivning
Hösten 1939 tvingas Tito Colliander med familj att lämna Karelska näset där de tänkt tillbringa vintern. Kriget mellan Finland och Sovjetunionen har börjat. Tito är frikallad från värnplikt på grund av sitt skadade knä och känner sig överflödig medan vänner och kamrater kämpar och ibland stupar. Sommarparadiset i Kuokkala kommer efter fredsslutet att ligga på andra sidan gränsen. En fast geografisk punkt har gått förlorad. Titos andliga kluvenhet är bestående. Dragningen till ruset finns alltid som ett latent hot. Hustrun Ina söker hjälp hos biskop Alexander, den ortodoxe biskopen i Helsingfors, och får en volym med en gammal kyrkofaders andliga råd med sig hem. Och Tito börjar bläddra: »Jag slog upp boken ibland, en sida här, en där … Läste«. Det blir början på en inre resa som ger honom ett andligt hem i Nya Valamo kloster och en vägledare och själasörjare i den olärde men livserfarne munken Fader Johannes. Så slutar den sista volymen i den självbiografiska sviten med ett ljust perspektiv: Livets och skapelsens enhet. Måltidens ständigt upprepade mysterium.
Tito Colliander (1904–1989) debuterade som författare 1930 och fick sitt genombrott med romanen Korståget, från 1937. Hans mest uppmärksammade böcker är den självbiografiska sviten i sju volymer som gavs ut mellan 1964 och 1973. Om den skrev Birgitta Trotzig: »Den självbiografiska minnesserien … borde vara en klassiker – en vägvisare för dem som har börjat att minnas och söker ett mönster i ett överrikt material.« Också Herbert Tingsten betygade sin högaktning: »Jag vet mig inte hos någon predikare eller mystiker ha funnit en sådan bild av det andliga, av det oförgängliga …«