Beskrivning
Trots allt prat om sekularisering är predikan ännu den i särklass vanligaste formen av offentligt tal i vårt land. Predikanter träder bokstavligen upp ”i tid och otid” (2 Tim. 4:2), liksom de har gjort genom hela kyrkans historia. De sex artiklarna i denna årsbok handlar om predikan både historiskt (”i tid”) och principiellt (”i otid”).
Katarina Hallqvist och Erik Claeson har hämtat upp texter ur den stora skatt av predikningar som finns bevarad från det medeltida birgittinklostret i Vadstena. Hallqvist visar hur bröderna i klostret försökte vägleda sina åhörare på ”fullkomnandets väg”, Claeson hur de anpassade sig till olika åhörargrupper. I en annan historisk studie undersöker Sivert Angel vad senmedeltidens och 1500-talets predikan i Norden har att säga om uppståndelsekroppen och påvisar överraskande förändringar och förskjutningar över tid. Frida Mannerfelt slår en bro mellan då och nu genom ett fågelperspektiv på innehållet i svenska läroböcker om predikan från 1903 till i dag. Clara Nystrand utforskar hur sekulariseringen påverkar nutida predikan genom att granska vad präster i Skåne säger om Gud. Carina Sundberg, slutligen, förmedlar tankar från Sydafrika och USA om korsets dårskap och predikantens uppgift: Finns det möjligen en”dårskapens hermeneutik”?
Årsboken innehåller även recensioner av ett tjugotal nya publikationer om gudstjänst, predikan, kyrkokonst och kyrkomusik samt notiser om böcker att notera.