Beskrivning
Tre födelsedagar i rad i de sena tonåren sitter Tito Colliander i rullstol med ett gipsat eller spjälkat knä. På artonårsdagen är han i Borgå, dit familjen flyttat. När han väl återfått rörelseförmågan bryter han upp från hemmet för att bli självförsörjande. Det går inget vidare och i stället börjar han studera konst på Ateneum i Helsingfors med ett magert kapital och med dagliga middagar hos olika släktingar som livlina. Bland studiekamraterna firar hans sociala talanger triumfer. Han kan spela gitarr och sjunga Bellman, han behärskar den högborgerliga konversationens konst. Det är förbudstid men sprit finns alltid att få för umgänget med konstnärsvännerna. Han smakar på det som i en falsk romantik ibland kallats för bohemliv. I allt detta känner han ändå sin existentiella kluvenhet: »Den ena delen ropar till den andra förgäves. Rösten går förbi, orden uppfattas inte. Innan meningarna nått fram förintas de utan eko.« Men bortom den inre klyftan växer ändå insikten om livet som en rad av gåvor. Han har steg för steg formats av allt som blivit honom givet.
Tito Colliander (1904–1989) debuterade som författare 1930 och fick sitt genombrott med romanen Korståget, fr.n 1937. Hans mest uppmärksammade böcker är den självbiografiska sviten i sju volymer som gavs ut mellan 1964 och 1973. Om den skrev Birgitta Trotzig: »Den självbiografiska minnesserien … borde vara en klassiker – en vägvisare för dem som har börjat att minnas och söker ett mönster i ett överrikt material.« Också Herbert Tingsten betygade sin högaktning: »Jag vet mig inte hos någon predikare eller mystiker ha funnit en sådan bild av det andliga, av det oförgängliga …«