Beskrivning
En av de mest älskade psalmerna i psalmboken är den nordiska dagvisan, Den signade dag. Den är lika omtyckt som gåtfull: man vet inte var eller när den har tillkommit, annat än att det måste ha varit i Norden under senmedeltiden. Dess melodi påminner både gregoriansk kyrkoton och nordisk folkvisa. Texten innehåller en typiskt nordisk anknytning till naturen. Precis som balladerna var den allas egendom: vem som helst kunde sjunga sin egen variant av visan, lägga till och dra ifrån eller utsira melodin efter eget behag. I denna bok framlägger Anders Piltz en rad teser som talar för hymnforskaren Allan Arvastsons antagande att sången ursprungligen sjungits bland och spridits av de tiotusentals pilgrimer som drogs till Vadstena kloster fram till den protestantiska reformationen. Visans poetiska och musikaliska anslag tycks inspirerat av den gregorianska Alleluia -versen i juldagens högmässa, och innehållet i den äldsta kända (fornsvenska) texten hör hemma i den intensiva senmedeltida folkfromheten: längtan efter att varje dag få se Kristus i det invigda nattvardsbrödet i mässan, inlevelsen i Kristi lidande, anropandet av jungfru Maria och helgonen till skydd mot allt ont som kan hända en människa, hemlängtan till himlen, omsorgen om en kristlig död, det vill säga bikt, kommunion och sista smörjelsen på dödsbädden, till skydd mot frestelser och evig förtappelse. Textparalleller från andra håll i Europa vid samma tid talar samma språk. Bilderna från naturens värld är kanske inte så mycket nordisk naturlyrik som birgittinska metaforer för Marias roll som nådens förmedlerska och alla kristnas himmelska mor. Den äldsta texten i handskriften C 4 från Vadstena ingår i en samling sånger som verkar ha nedtecknats av en person med bakgrund i skolans värld och som senare troligen har inträtt som broder i Vadstena. Dagvisan infogades efter reformationen i omdiktat skick i den danska lutherska psalmboken 1569, där den fick plats bland flera redan välkända sånger som sjungits under katolsk tid, och den fick därmed en ny karaktär, nytt liv och officiell status i de nordiska statskyrkornas psalmböcker. Få kyrkovisor har rönt en sådan succéartad framgång. Dess text och melodi inspirerar fortfarande diktare och kompositörer till parafraser och återklanger.
Anders Piltz är präst i dominikanorden, biskopsvikarie för gudstjänstlivet i Stockholms katolska stift, medeltidsforskare, författare och professor emeritus i latin vid Lunds universitet.